God.TV på hemväg från Sydney

Eftersom jag nu fått blodad tand efter att ha skrivit om mina upplevelser i Australien så måste jag skriva mer. Herregud, jag har blivit en bloggare!

Nåväl, jag skrev i ett tidigare inlägg om att jag träffade ett danskt par på flyget mellan Sydney och Bangkok som kände till Tibro och det är dem och de tankar som jag fick utifrån dessa som jag tänkte kratta ned.

Efter lite inledande samtal på engelska, som man gör med sina sätesgrannar så visade det sig att de var danskar och efter att insett att vi faktiskt kunde förstå varandra utan att prata engelska (det hjälptes av att de bott i Uppsala i två år) så kom vi igång rejält.

Först visade det sig att de skulle åka till Nyhemskonferensen och Mullsjö så kom jag att förstå att de var pingstvänenr (eller någon dansk motsvarighet). Jag berättade att jag visste ungeför vad det var, men att jag aldrig själv varit där (jag är ju gammal Missionare!). Efter en stund kom vi in på deras jobb och det var God.tv. Alltså en organissation eller ett företag som sänder gudstjändter och annan kristen förkunnelse via teve och webben. Jag berättade lite om min egen position att jag växt upp inom Missionskyrkan men att jag ju längre tiden gått känt mig mindre och mindre hemma där men att jag ändå visste vad det handlar om. Det samtal som följde under resan utvecklade sig till det intressantaste och mest givande jag haft på länge när det gäller tro.

Paret var verkligen hallelujakristna. Inget snack om den saken. Jag har nog aldrig lyckats förstå hur man kan uppleva Jesus om en person, verklig som vi alla som vandrar på jorden nu. Men, för en del är det så. Och mannen beskrev sin tro på ett mycket konkret och målande sätt så att till och med jag kunde förstå hur det var för honom.

Men samtidigt som de var otroligt hallelujamässiga så var de fullt medvetna om att det fanns andra riktningar inom kristendomen. De var alltså på samma gång vidsynta och accepterande.

En sak jag reagerade på var hur konkret deras tro var. Jesus skulle verkligen personligen vandra in genom Guldporten in i Jerusalem när han kommer tillbaka och de skrattade lite åt att det var just den porten som muslimerna murat igen. Jag måste säga att jag både fascineras och störs av detta sättet att tro. För mig skriker det bara ”Det här är påhittat av människor!”. När fysiska småsaker blir så himla viktiga för att ens tro ska existera, hur skör blir då inte tron och hur mycket måste man då inte skydda sig från samhället för att ens tro inte ska förgås? Det blir verkligen som i Liftarens guide till galaxen där gud försvinner i ett moln av logik. För mig är det en sagovärld som inte tål att kritiseras.

Nej, jag blev inte så klok av det. På ett sätt förstod jag mer hur deras, och andra människors tro fungerar men jag blev mer och mer frustrerad över den stängda värld som de bafann sig i. Ser de inte samhället utanför? Varför är det så hemskt att kärnfamiljen inte har samma ställning längre och varför tror de att återupprättandet av denna kommer att skapa ett idelaiskt samhälle och är det verkligen nedmonterandet av den som skapat det som är dåligt i vårt samhälle? Vill de verkligen tillbaka till den tid då det var familjen som var centrum och alla var kristna? På den tiden hade vi inte demokrati, rasismen och nationalismen stod som spön i backen, dödligheten i vanliga infektionssjukdomar var hög och kvinnor var i allt underställda männen.

Från Darwin till Alice Springs

Stuart Highway är den väg som löper genom hela det Australiensiska inlandet från Darwin i norr ned via Alice Springs till Adelaide i söder. Den har fått sitt namn från upptäckaren Stuart som kartlade hela vägen från Adelaide till Darwin för att man skulle kunna bygga en telegraflinje.

Stuart highway är en enda, i stort sett, raksträcka. Det som egentligen händer längs vägen är att (förutom att se små obskyra samhällen som Daly Waters och Elliot) är att man ser hur naturen ändras från trädvegetation till buskvegetation.
Landskapet är oändligt och kargt men det är sådana landskap jag älskar. Palmer och stränder må vara trevliga, men de slår inte viddernas skönhet.
Vi stannade mitt ute i ingenstans för att samla ved till kvällens brasa och det slog mig att just där vi stannade, hur länge sedan var det sedan någon stannade där senast?
Det är svårt att i ord beskriva hur det egentligen ser ut. Just nu är det torrt och markvegetationen verkade i stort sett död. Den var så vass så man kunde skära sig på den och överallt såg man spår efter bränder. Lite varstans mellan buskarna sticker  stackars träd upp. De påminner till formen lite om fjällbjörkar, ingen av dem har det antagligen särskillt lätt.
Vi fick chansen att se solnedgången över nagra kullar och det var verkligen otroligt. Himlen var alldeles orangeröd och mot den syntes de svarta silluetterna av träd och kullar.

Daly waters pub titulerar sig som världens mest avlägsna pub och den är verkligen avlägsen. Samhället Daly Waters har cirka 20 invånare och den enda anledningen till att den finns är att sköta puben, campingen och motellet. Helt klart massa charm, men rätt absurt också.

Daly waters är kanske definitionen av mitten av ingenstans. Eller, det kan också vara så att det är en förort till mitten av ingenstans.
I alla fall, staden/byn/hålan består av en gata på kanske 500 meter, några hus men, framför allt, puben!
Invändigt var puben tapetserad med sedlar, tröjor, underkläder och gud vet vad.

Elliot var ett kort stopp enbart för påfyllning av diesel och sträckande på benen. Lite glass kunde man köpa också.

Längs Stuart highway ligger ett litet samhälle vid namn Elliot. Om Daly Waters ligger i den idylliska delen av ingenstans så är Elliot den totala motsatsen. Skapad då regeringen skuffade ihop aboriginer i små samhällen var tanken kanske god, eller i alla fall inte direkt illvillig men det finns många orsaker till att det inte fungerar.
Ta det att man skuffade ihop folk från olika delar av Australien med olika språk och kultur, inte en jättebra idé.
I Elliot och andra Aboriginsamhällen (officiellt Aboriginal Communities) är till exempel alkoholförsäljning förbjuden på grund av det utbredda missbruket.
Som jag skrivit om förut, hur gör man för att rycka alla dessa aboriginkulturer från stenåldern till 2008? Numera gör man nog ett ganska ambitiöst jobb men det kan man nog inte säga om det som var.

Tennant Creek var turens andra nattstop. Tennant Creek är en stad på ca 8000 invånare och är i och med det Nordterritoriets fjärde största stad. Vårt nattläger var en campingplats någon mil utanför staden.

I tennant creek fanns vår camping så där var det dags för det Bottle shop-stoppet, alltså ölköparstopp. Själv passade jag på att hitta en av civilisationens höjdpunkter: postlådan! Dagens 70-milafärd har gett mycket tid till bland annat vykortsskrivande och jag tänkte att det skulle vara roligt om de var hemma innan mig.
Campingplatsen var av samma typ som vi varit på inan, alltså ett antal mer eller mindre permanenta tält med sängar i samt ett kök.
Efter att ha ätit och eldat en massa lade sig några av oss i swags vilket är någotslags kombinerat sovsäcksfodral och madrass. Att sova utomhus och se stjärnhimlen var helt fantastiskt! Det var lätt att urskilja vintergatans ljusa band och det var så vackert! Jag lärde mig också att hitta södra korset och den upp-och-nedvända karlavagnen.
Jag önskar att jag kunde spara varenda intryck som naturen här ger mig. För en person som växt upp bland granskog och jordbruk så är den röda och torra vidder oerhört storslagna.

Jag har lite mer anteckningar på andra ställen som jag ska försöka sammanställa till begriplig text också. Det kommer alltså mera!

Uppsamlingsheat

Japp nu är jag hemma i Sverige igen sedan några dagar och börjar så smått att anpassa mig till denna tidszon och sällan har jag känt så starkt hur jag älskar den svenska sommaren. Det är egentligen strunt samma att det just nu inte är så jättevarmt. Det är ljuset jag är ute efter. Det faktum att jag kan ta en promenad klockan 22 och fortfarande bli bländad av solen är underbart. Det här är också en av de saker som jag hade svårast för i Australien, det kändes så fel att solen gick ned klockan sex och att det sedan var kolmörkt, även om det fortfarande var varmt. Är det varmt ska det vara ljust, det bara är så.

Jag tänkte att jag kanske skulle publicera de anteckningar som jag gjorde på min telefon under resan mellan Darwin och Alice Springs. För intresserade så kan det nog vara lite svårt att hålla ihop i vilken ordning som jag gjorde min organisserade tur så därför gör jag en liten sammanfattning. Först åkte jag på en tvådagars tur till Kakadu National Park som började och slutade i Darwin. Därefter åkte jag från Darwin ned till Alice Springs under tre dagar. Därefter tog jag en tvådagars tur till Uluru (Ayers Rock) som började och slutade i Alice Springs.

I följande poster kommer jag lägga ut det jag skrev i min telefon under resan och lite kommentarer till detta.

One night in Bangkok

Japp, nu star jag pa Bangkoks flygplats ochhar lite dodtid och jag kande att jag bara maste kriva ett inlagg harifran med rubriken ovan.

Det blir ett kort inlagg eftersom tangentbordet har ar nog det samsta som jag anvant pa ar, men jag maste anda skriva om min resa hit till Bangkok. For er Tibrokannare dar ute: Vad ar sannolikheten att man pa ett plan till Sydney hamnar bredvid en dansk som kanner Janne Lund? Jag ar radd att den ar mindre an sannolikheten att intelligent liv ska uppsta pa jorden!

Nu ska jag snart till min transfer, vi ses snart!

Antligen Sydney

Idag har jag gjort konstruktiva saker som att ata och ga runt lite i regnet runt Darling Harbour. Darling Harbour ar ett namn som man kan tro kommer fran nagon genomsalt sjobjorn som blev sa foralskad i hamnen att han kallade den sin alskling och om det verkligen ar sa, ja det far vi nog aldrig veta.

I Darling Harbour finns museum, lite parker, en kongressbyggnad, restauranger och, just nu, en Jazz- och Bluesfestival. Eftersom jag kroppsligen vaknade till liv forst frampa eftermiddagen och solen har i Sydney har ovanan att ga ned vid 17.30 sa fick jag inte sa manga timmar, men det var roligt. Definitivt roligt att komma ut fran vandrarhemmet lite.

Sa, imorgon tankte jag ta farjan ut till Manley beach, se operahuset och kanske akvariet (som ar i Darling Harbour). Det blir nog helt enkelt sa att jag kollar i min Guidebok och forsoker rusa igenom de saker som de rekommenderar som toppgrejer.

Och sa maste jag aka monorail ocksa, det verkar jatteroligt!

Glada halsningar fran en nastan frisk Erik som nu ska springa till Coles och kopa kvallsmat (vitt brod).

Rugby

Om ens kropp anser att stillasittande alternativt stillaliggande är den sysselsättning som man ska ägna sig åt finns alltid en vän i nöden, teven! På teve visas ofta sport, här i Australien är sport ofta Rugby. Rugby är konstigt. Du har en massa biffiga män utan skydd, slänger in en avlång boll och sedan går det några sekunder tills alla de stora starka männen ligger i en hög och kramas. Ofta finns bollen längst underst.

Jag funderar på varför en sport som denna har utvecklats, men jag har mina teorier. Det beror på att män oftare är lite mer homofoba än kvinnor. Om två tjejer står och håller om varandra så ar det ingen som tror att dessa är homosexuella, om två killar gör det tror nog de flesta att de är det eller att de fånar sig. For att ända komma runt det här med behovet av närhet mellan manliga vänner uppfanns sport. Där får man ha hur mycket kroppskontakt som helst utan att manlighet (och heterosexualitet, vilket ingår i begreppet manlighet) blir ifrågasatt. Och ju mer macho sport desto svårare har antagligen dessa män med manlig fysisk kontakt i det vardagliga livet och då kompenserar de det genom att spela rugby. Så, rugby borde komma med underrubriken ”gratis kramar till alla” 🙂

38 grader i Sydney

Okej, gnall ar sallan konstruktivt, men det kanns lite dumt att bli sjuk nu de sista dagarna i Australien. Tillraga pa allt sa anser visst Australiensarna att det inte blir kallt har darfor har till exempel vandrarhemmet ingen dorr till sin innergard vilket gor det iskallt sent pa kvallen innomhus.

Det har med temperaturer leder mig ocksa osokt in pa kladedrakten har i Sydney bland de infodda. Medan jag som den svensk jag ar kor med jeans, skor och fleecejacka sa ser man ofta till exempel kortbyxor, flip-flops, troja och halsduk som en variant. Eller varfor inte yllefodrade stovlar, kjol och inte allt for varm blus?

Och i och for sig, pa dagarna blir det uppat 18-19 grader sa det ar ju inte jattekallt (men har man feber sa…)

Det har har i alla fall gjort att mina planer andrats nagot men forhoppningsvis far jag nagra friska dagar i Sydney, aven om jag inte kommer hinna gora allt jag vill.

Kakadu och regningt Sydney

Nu ar jag inne pa min tredje dag  i Sydney for denna gangen. I gar sa gick jag runt pa stan och det verkade vara ett trevligt stalle, men fy vad det regnade. Det ar helt enkelt inte det mest turistvanliga vader som ar har just nu men jag ska gora ett nytt forsok idag, bevapnad med regnklader och ett tunnelbanekort sa jag slipper blota ned mig allt for mycket.

Vandrarhemmet som jag bor pa just nu ar fascinerande. Det ar ett gammalt 1800-talshus med fyra meters takhojd och mycket atmosfar. Det ar ocksa kanske det mest sociala jag traffat pa sa hittills har jag haft det mycket trevligt har.

Men, jag tankte skriva lite om Kakadu som jag var i for lite mer an en vecka sedan. Vi akte alltsa klockan fem pa morgonen fran Darwin (vilket jag inte hade nagot emot, Darwin var ingen hojdare) med en fyrhjulsdriven lastbilsbuss. Varan guide var en man vid det lite ovanliga namnet Debden, namnet kom antagligen fran att han var Maorier och inte av europeiskt pabra, men det var verkligen inget man kunde se.

Pa vagen ut till Kakadu fran Darwin berattade Debden om Darwin med omgivningar och vad som hander dar just nu. Det visade sig att det ar en enormt expansiv region med massa gruvdrift och omradet vaxer sa det knakar. En modern variant av guldrusch skulle man kunna saga. Allt detta givetvis pa bade gott och ont. Nar de stora rika gruvbolagen kommer sa blir det latt att miljon for sta tillbaka. Darfor har man skapat Kakadu som inte ser sa stort ut pa kartan, men kanske ar 70 mil i nord-sydlig riktning och 50 i ost-vastlig.

Det forsta som slog mig nar vi kom ut var alla svarta stammar och all brand mark. Det visade sig att branna jorden ar det traditionella sattet att leva har och om man kontrollerat branner av graset en gang per ar sa slipper man dessutom forodande skogsbrander (traden klarar kort gras som brinner, men ar det langt sa tar de eld sjalva). Det hela gor dock att alla stammar var svarta och det kanske inte var jattesnyggt.

Det forsta stoppet var en billabong, och da talar jag inte om kladmarket utan ett stalle som aven under torrperioden har vatten. Dar fick vi aka bat och titta pa krokodiler, det fanns ratt manga av dem och de lag pa strandkanten och solade sig for att fa up varmen, det var val lite for kallt for dem i den 30-gradiga varmen.

Allt eftersom vi akta sa insag jag flera saker: aven om det var torrperiod nu, sa fanns det enormt massa varningsskyltar for overflodande vagar sa det ar nog ganska besvarligt under regnperioden. Jag insag aven, efter att ha blivit fascinerad av att se en livs levande Wallaby att de inte ar sa speciella. De finns overallt, de ar ungefar som vara harar i Sverige.

Campingplatsen var en halvpermanent sak med sma hyddor och var helt ok. Det kanske mest fascinerande pa kvallen var att se hur en dingo strok omkring lagerplatsen.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som hellst om det har, men internettiden ar begransad, sa hall till godo sa lange.

PS. Helena, Nallen mar gott, jag har bildbevis pa nar han leker koala i Alice Springs.

Tillbaka i civilisationen

Japp, da var jag tillbaka. Efter en vecka med oandliga mil genom Australiens odemarker och roda sand sa ar jag nu tillbaka dar jag borjade i Sydney. Den har gangen har jag tagit in pa ett vandrarhem i Kings Cross som verkar vara en liten mer bohemiskt lagd stadsdel.

Men, det ar ju egentligen inte det som jag ska skriva om nu uten om min veckolanga tur genom den Australiensiska odemarken, men arligt talat, jag vet inte var jag ska borja. Det har varit en vecka och den mesta av denna tiden spanderade jag pa skakiga bussar genom odemarken dar man som bast kunde hora sina egna tankar.

I alla fall, efter att ha spenderat tva natter i Darwin (som var lite av en besvikelse) sa hoppade jag upp pa en fyrhjulsdriven busslastbil som tog mig ut till Kakadu national park. Var guide var en trekvartsmaorier fran Nya Zeeland som lagt ned sitt farfarmande och gett sig in i turistbranschen i Australien istallet men han var mycket kunnig och vi fick hora mycket om aboriginernas historia, kultur och situation.

For att inte detta ska bli ett Dostojevskilangt inlagg sa haller jag mig kort nu, jag har en hel del skrivet i min telefon som jag ska fora over till datorn som beskriver lite narmare.

Efter Kakadu sa hoppade jag pa en annan tur fran Darwin till Alice Springs och att fa vara ute i odemarken var fantastiskt. Det ar sa oandligt. Rod oken overallt.

Det kanske basta pa resan var alla trevliga manniskor som jag traffade pa samt att fa vara i naturen och leva lite scoutliv. Det var lange sedan som jag hade det sa lungt och skont, aven om vi gick upp mellan 5 och sex varje morgon.

Jag kommer att sa smaningom forsoka skriva lite mer om det jag gjorde pa de olika stallena langs vagen ch det jag upplevde, men om jag skulle forsoka att skriva det nu sa skulle jag nog inte bli klar forran om nagra timmar, sa, hall er till talls.

Med andra ord kan man saga att jag ar vid liv, och gott humor. Att fa vara ute pa resa i odemarken var det basta jag gjort pa lange!

Pa aterlasande kara vanner!

Halvtid

I natt sover jag min femtonde natt av trettio i Australien och det kanns som om det far markera halvtid. Forutom halvtid sa mar jag fornarvarande halvbra, jag har varit forkyld i nagra dagar men detta ar pa battringsvagen. Vandrarhemmet jag sover pa ar halvackligt och just nu kanner jag mig inte ens halvpig utan totalt jattetrott.

Dagen har annars angnats att att titta pa Darwin ch dess omgivningar. Det ar liksom ingen stor stad, 70000 invanare, men med tanke pa att hela delstaten (Northern Territory) bara har strax over 200000 gor detta till en riktig metropol. Jag har tillexempel varit inne i delstatsparlamentet och dess tillhorande bibliotek. Mycket vackra byggnader. For ovrigt ar nastan alla byggnader i Darwin fran slutet av sjuttiotalet eller senare eftersom nastan hela staden blev odelagd av en cyklon (eller tyfon) julaftonen 1974. Sa, alla gamla fina kolonialhus som jag hade vantat mig att se, ja, de finns inte alls. De blaste bort. Bara nagra riktigt bastanta stenhus klarade sig.

Imorgon kommer jag att ge mig ut pa en tur till Kakadu national park och se, ja, det vet jag inte riktigt, men det blir val ett och annat vattenfall och kanske nagon krokodil.