Hugh Hefner och jag

Hugh Hefner känner många till som pyjamasmannen med kaninerna. Alltså mannen som skapade tidiningen Playboy i en tid då nakenhet var något skrämmande och otänkbart i det offentliga rummet.

Vad han är mindre känd för är sitt arbete mot rasåtskillnad och stöd till medborgarrättsrörelsen under efterkrigstiden i USA. I alla fall enligt dokumentären ”Hugh Hefner – playboy, activist and rebel”.

Dokumentären tar upp flera exempel på hur han släppte fram färgade artister i sitt TV-program när ingen annan vågade. Hur hans nattklubbar släppte in både svarta och vita även i delstater där det var förbjudet. Han släppte fram konstnärer och artister som drabbades av McCarthyerans kommunistskräck. Medborgarrättsikoner som Jesse Jackson ställer upp i dokumentären och hans kontakter med Marthin Luther King beskrivs som goda.

Det som fascinerar mig mest är hur blind han var för att han var fast i de normer som han själv sade sig vilja upplösa. Jag tror att hans kamp mot rasismen var äkta, men det var mannens kamp. Han var sexualliberal, men det var mäns sexualitet som han vände sig till. Kvinnorna var objekt.

Jag försöker vara för allas lika värde och rätt, men jag är också en del av en samhällsnorm. Antagligen är jag i vissa sammanhang så fast i värderingar att jag inte ens ser det. Jag kanske inte förstår, eller vill förstå för att jag då skulle förlora mina privilegier.

Någonstans är jag tyvärr också Hugh Hefner.

Bild:European Rabbit, Lake District, UK – August 2011” av Diliff – Får användas enligt CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons.

Sorg över ytterligare en valrörelse med maktspel

Den här texten är riktad till alla som sysslar med politik på någon nivå, för det gäller alla, oavsett parti man än företräder.

Sedan 2010 är jag medlem i Miljöpartiet. Jag har röstat på Miljöpartiet i varje riksdagsval sedan 1994, det blir sex stycken. Nu kommer jag motvilligt rösta på dem i ett sjunde.

Jag känner ingen som helst glädje över en ny valrörelse. Ingen kämpaglöd. Ingen tävlingsinstinkt. Däremot är jag ledsen över att det är som det är.

Det är som att politiken är ett spel, där det gäller att vinna till varje pris. Jag tror att våra politiska företrädare en gång blev politiker för att göra världen bättre. Men nu har de fastnat i hårda ord, elitism, smutskastning och makttaktik.

Allt är någon annans fel. Men hur vore det att erkänna sina misstag? Att säga: jag trodde på det här, men jag hade fel, jag ändrar mig, ni hade rätt. Det är mänskligt och har min djupaste respekt.

Man måste också visa Sverigedemokraterna respekt. Det är ovärdigt att påstå att motståndarna samarbetar med SD när SD röstar för motståndarsidan, men förneka det om SD röstar med det egna förslaget eftersom man då ser det som att man lyckades lura de dumma Sverigedemokraterna. Om man menar allvar med att inte vilja samarbeta med ett parti, då ser man till att söka andra samarbeten.

Jag önskar att man talade om vad man själva vill, istället för att förvrida motståndarens argument och vända det till dennes nackdel. Testa, det kanske blir bättre! Skillnaderna i svensk politik är inte större än att vi har råd med det. De hårda orden skapar bara fientlighet. Man kan vara oense, men ändå samtala och låta varandra komma till tals.

Även om motståndaren spelar fult, så finns det ingen anledning att själva göra det.

Karstorpssjön

Hektisk dag på jobbet. Jobbar i full fart hela tiden. Hinner inte känna efter. Det är då jag tar de stora tuggorna, sväljer snabbt, häller ned teet, springer i korridorerna. Jag upplever inte omgivningen eller min egen kropp. Jag känner inte hur det känns att sitta på stolen. Jag känner inte hur maten smakar. En sådan här dag har jag svårt att ta mig hem. Jag har sådan fart att jag inte kan bromsa.

* * *

Jag la mig på en brygga vid Karstorpssjön. Ensam. Ingen annan där.

Det stilla vattnet, skogen som speglade sig i det stilla svarta vattnet. Insekter som surrade runt varandra två och två, som ibland bytte danspartner, andra som sprang på ytspänningen. Personerna som badade på andra sidan sjön. De dova dunsarna från volleybollplanen hundra meter bort. Luften som strömmade genom näsan. Frid.

Plötsligt fanns omgivningen där. Detaljerna.

Text: mer…

Jag skulle inte heller välkomna Jimmie Åkesson till min arbetsplats

Räddningspersonal i Malmö tänker inte närvara när Jimmie Åkesson vill komma på besök. Vårdpersonal protesterar mot Jimmie Åkessons besök på akutmottagningen på SuS.

Jag skulle inte heller välkomna Åkesson till min arbetsplats i hans egenskap av SD-ledare på turné, även om jag inte heller skulle hindra honom.

På akutmottagningen träffar jag människor som flytt fruktansvärda förhållanden i  framför allt mellanöstern. De har lämnat familjen långt borta. De sitter månad efter månad i förvar och utreds. Men då är de också de som haft tur. De som tagit sig in i Europa. De som inte dött på vägen i en överlastad båt på medelhavet.

Om de inte var psykiskt sjuka av allt de upplevt innan de kom hit, så blir de det av att sitta och vänta. Och vänta.

Så när jag träffar de människorna som har upplevt allt detta, som är desperata. När jag blir förbannad över hur Sverige och Europa behandlar människor som flyr för sina liv, då skulle jag inte heller med den bästa vilja kunna välkomna Jimmie Åkesson eftersom han står för idéer som faktiskt är ren skär ondska, som handlar om att söka makten att dela upp samhället i förtryckare och förtryckta.

* * *

Jag skulle däremot gärna ha ett lugnt samtal med Jimmie. Bara han och jag. Utanför sjukhuset. Utanför min arbetsplats. Utanför yrkesrollen som läkare. Jag vill förstå hur han, och hans likar, tänker och känner. För jag tror ändå alla om gott. Jag vet att rädsla gör människor farliga och jag tror att hatet och ondskan kommer ur rädslan.

Text: Vinjettbild: källa – mer…

8:e mars

8emarsFast det är så mycket viktigare än så. Vi ska alltid alltid alltid kämpa för ett samhälle där alla har lika förutsättningar, där du är människa i första hand, och därefter allt annat du är. Och det är inte en kamp mellan könen, det är en kamp mot ett system där ingen tillåts nå sin fulla potential på grund av egenskaper som saknar betydelse.

Vadslagning à la Bildt.

wpid-IMG_20140218_223001.jpgJag kan tänka två orsaker till detta inlägg från vår utrikesminister:

  1. Carl Bildt förstår inte hur man som motståndare inte skulle vilja ha en gemensam politik och tycker att de röd-gröna är lite fjompiga som inte lyckas.
  2. Carl Bildt försöker få det att låta dåligt att de inte har en gemensam politik så att Alliansen verkar mer regeringsduglig.

Själv gillar jag mångfald och vill gärna ha minst lika många åsikter som det finns partier i Riksdagen.

Att lära sig att döda är maktens pris

Som 18-åring är hela ens konsekvenstänkande inte fullt utvecklat. Man har nästan sin vuxenpersonlighet, men inte helt och hållet. Man ser sig ofta som odödlig. Man ser inte alltid faror realistiskt.

Nittonhundranittiofyra, på sommaren, fyllde jag 18 år. Några månader senare på senhösten kom ett brev som kallade mig till en militäranläggning i Göteborgstrakten för att bedöma min förmåga att döda andra 18-åringar. Jag valdes ut på grund av min ålder och mitt kön.

Konflikterna i vilka jag förväntades döda andra 18-åringar var sådana som inga av oss 18-åringar skulle haft tid att skapa. De skulle sannolikt vara mellan äldre män i 60-årsåldern.

Men varför ses unga män som mest lämpade att försvara landet? Ju äldre du blir desto mer erfarenhet har du att ta beslut utifrån. En soldat ska inte ta egna beslut, därav åldern på soldaten. Att det blir en man som ska vara soldat beror på synen att en man ska kunna slåss och döda. Det ligger i könet.

Värnplikten var bara ett uttryck för att död och våld är något naturligt manligt, något som vi blir riktiga män av att lära oss. Det gör att män redan från låg ålder tvingas in i ett tankesätt där det är naturligt att använda våld för att lösa konflikter, vare sig det är i skolan där pojkar till större del är utåtagerande än flickor eller i förskolor där bråk mellan pojkar ses som något naturligt medan samma bråk mellan två flickor genast stoppas. Pojkarna tilltalas genom kommandon och flickorna med hela meningar. Därmed inte sagt att det är dagisfröknarnas fel, de är precis som andra upplärda i ett system som gör att vi tvingar på barn attribut utefter deras kön.

Så gott som alla våldsbrott begås av män. Är inte det fruktansvärt? Vi män lärs upp till att bli förövare, vi förvägras delvis verktygen att lösa konflikter fredligt, eftersom det fredliga verktyget, samtalet, ses som kvinnligt. Men det är kanske priset vi betalar för att leva i ett samhälle med mer formell och ekonomisk makt hos männen. Vi betalar det med att kvinnor blir rädda för oss när de möter oss på gatan i mörkret. Vi betalar det med att ha sämre social och känslomässig kontakt vilket i sin tur leder till mer våld och sämre psykisk hälsa. Vi betalar det med våld.

Jag valde att göra vapenfri tjänst. Jag ville inte lära mig döda.

Tyrannosaurus Rex och fördomar

I filmen Jurrasic Park från 1993 blir huvudpersonerna vid ett tillfälle jagad av en Tyrannosaurus Rex. En Tyrannosaurus Rex är stor och har vassa tänder och är riktigt farlig. Men, den är inte så smart.Tyrannosaurus Rex

Vår Tyrannosaurus Rex ser nämligen bara saker som rör sig. Om man står blick stilla ser den en inte. Det kanske var så, det är inte omöjligt. Vi människor har flera olika synsystem där ett av dem bara reagerar på saker som rör sig. Man kan säga att vi är bra på att reagera på det som sticker ut från bakgrunden, det som ändrar sig. Och det är vettigt. Det gäller att man kan få syn på rovdjuret eller bytesdjuret på savannen.

Om vi tar alla som bor i Sverige så finns det mycket som förenar oss, men om någon har en avvikande egenskap blir det lätt allt vi ser. I alla fall är det så med mig.Gröning bland blåingarI en grupp av blåingar är det lätt att se en gröning, även om färgen är det enda som avviker.

Så om vi tänker oss en person, en riktigt normativ person som faller helt inom normen i allt (nästan), en man vid namn Adolf (att kalla en fiktiv person Adolf är rätt säkert eftersom efter 2:a världskriget är det inte många som fått det namnet, så få behöver känna sig träffade).

Adolf har en sommarstuga, två barn, hund Volvo och så vidare. Men Adolf är transvestit. Det innebär att allt hans grannar kommer se är någon som går i kvinnokläder. Att han är en bra far, en gudabenådad hunddresserare eller för den delen en fena på att backa med husvagn glöms så lätt. Hans identitet blir enbart ”man i kvinnokläder”. Albert transvestitenJag kan tänka att det här är något som drabbar alla som på något vis har en avvikande egenskap, må det så vara bara en på en miljon. Men är du transvestit så blir det allt du är för en del. Alla de niohundranittioniotusen niohundranittionio egenskaperna glöms bort.

Eftersom vi alla är dinosaurier.

Politiska skillnader – som färgkluddar

Många gånger får jag känslan av att partimänniskor vill få oss att tro att skillnaderna mellan deras respektive partier är enorm. Jag tror inte det är så. Jag är medlem i Miljöpartiet, men det innebär ju inte att jag alltid håller med miljöpartiet. Inte ens Miljöpartiet håller med sig själv, vilket visades på senaste riksmötet.

Jag tror snarare att det är så här:Här har vi två fiktiva partier: Hundpartiet och Vildsvinspartiet. Här ser man att en fiktiv väljare som heter Erik, håller med Vildsvinen till 75% och Hundarna till 25%.

När Erik då lyssnar på tal från partiledaren Golden Retrivén för Hundarna och Grise Kno för Vildsvinen upplever han att de står långt ifrån varandra men när han läser partiprogrammet och ser vad de åstadkommit i riksdagen så är det ofta de samarbetat.Om man tittar på den lodräta Retoriska skalan ser man att det finns skarpa gränser mellan partierna, medan det på den vågräta skalan som visar på faktisk politik är det mer luddigt.

För är det inte så att partier vill verka mer oeniga än de egentligen är? Att de inte kan vill visa att de håller med sina motståndare? För visst händer det att reformen som Vildsvinen ville genomföra förrförra valet, och som Hundarna sa att de aldrig skulle ställa sig bakom, plötsligt, när Hundarna kom till makten sedan kom, med några små justeringar?My Sketches, page 9Och sedan, när Hundarna förlorade till Minkarna, som varken sade sig hålla med Hundarna eller Vildsvinen, så var större delen av Vildsvinens förslag kvar?My Sketches, page 10Politiker, journalister och andra tyckare talar om att politiker ska vara tydligare. Man efterfrågar skillnader. Jag efterfrågar också tydlighet när man håller med varandra, så att Golden Retrivén kan säga:
”Den är idén som Grise Kno pratade om, jag tyckte den var så bra, så jag tog större delen av den, och ändrade det som vi inte tyckte om, och tror det här blir jättebra”.

Förtroende

Om regeringar världen över i demokratiska länder har organ som inte drar sig för att digitalt bryta sig in i människors liv, och om regeringar vill hemlighålla detta för sina egna uppdragsgivare, folket, är det då inte att visa förakt för demokratin som tanke?

Varför ska människor, i Sverige såväl som i USA, då lita på sina regeringar? Är inte demokrati ett förtroendekontrakt mellan folk och representanter?

För vår egen säkerhet är det bäst att vi blir förda bakom ljuset. Men är det så? Jag tror inte det. Om förtroendet från staten gentemot medborgarna inte finns, varför ska då medborgarna lita på staten?

Genom all övervakning som sker, kanske främst från USA:s sida men också med svenska regeringens tysta samtycke har förtroendekontraktet rivits. Varför ska vi lita på våra regeringar när dessa uppenbarligen inte litar på oss?